Det här med olika storlekar. 

Hittade mej själv i olika storlekar i min ”timehop” häromdagen. Ganska intressant. Och det gör att jag slappnar av en del inför de sista veckorna av graviditeten då man oftast går upp en del. Jag gick upp ca 35 kg när jag va gravid med Vincent. Sen gick jag ner 45 kg. Nu har jag gått upp ca 17 kg och förhopppningsvis blir det inte mer än 5 kg till. Jag vet ju att jag kommer kunna gå ner alla kilona igen. Har ju gjort det förut… 😊

För tre år sen. Tjock som ett hus. Knappt en månad kvar till beräknad födelsedatum. 


För två år sen la jag upp denna bilden. Augusti 2014 – 2 månader efter förlossning. Då tog jag tag i kosten och började äta lchf-kost igen. 9 månader senare – maj 2015. Lika länge som en graviditet. Och visst har en del försvunnit! 


1 år sen. Och ett år mellan bilderna. I maj förra året hade jag gått ner ca 10 kg på 6 månader (blev sockerfri i januari -15 och då började vågen röra på sej). Sen stod jag still (+/- 2 kg) över sommaren och ett tag in på hösten innan jag blev gravid igen. 


Idag. Det finns nått positivt med att ha varit större – jag har en hel del kläder som passar mej nu när jag är gravid! 😉 Även om jag siktar på att gå upp så lite som möjligt känner jag ingen som helst ångest över att gå upp i vikt. Som jag skrev i början – jag vet hur jag ska göra för att gå ner igen. Sen börjar jag känna mej allmänt obekväm i kroppen nu. Ont lite här och var. Rör mej som ett stelbent kylskåp. Och tung. Det gör ju att jag längtar efter att bli ”normal” igen. 

9 veckor kvar. 😊 

Idag blev det sommar! Typ. 

Man borde ju ha lärt sej efter 38 år. Det är ju samma visa varje år. Ändå blir man förvånad. Ena dagen går man i vinterjacka och huttrar. Nästa är det 20 grader, sommar och UNDERBART!

Detta året hände det idag! Jag sitter på uteplatsen, dricker en försenad eftermiddagskaffe och bara njuter. Andreas och Vincent är iväg en stund så det är bara jag och katten. Och lilleman i magen som buffar för glatta livet! 😊 

Vi har just varit magsjuka, alla tre. Usch! Det är så vidrigt. Men från och med imorgon är vi smittfria, Andreas ska tillbaka till jobbet och vardagen återgår. Men snart helg igen! Härligt! 😊 

Utlovade ett recept på min instagram (@rebeckaslchfmat) i förra veckan men sjukdomen kom emellan. Men nu kommer det – falsk potatissallad. Passar utmärkt till grillat och smakar väldigt gott! 

”Falsk potatissallad”

Ingredienser: 

  • 1/2 medelstor zucchini
  • 1/2 blomkålshuvud
  • Hackad dill (frusen funkar utmärkt)
  • Creme fraiche
  • Dijonsenap 
  • Citronsaft
  • Salt&Peppar

Finhacka zucchini och blomkål. Gillar man inte rå blomkål kan man koka den i några minuter. Jag gillar dock att ha den rå och få lite tuggmotstånd. Lägg i en skål och blanda se i övriga ingredienser efter smak. Blanda ordentligt. 

Passar till väldigt mycket men kanske extra mycket till grillat kött, kyckling eller korv. Ett perfekt substitut till potatissalladen!

Här åt vi den tillsammans med grillad fläskkarré. Smaskigt! Och gör man salladen riktigt krämig behövs ingen annan sås!
Ha en fin kväll!


Beroendepodden. 

Igår lyssnade jag på Beroendepodden. Det finns ett avsnitt där som handlar om Sockerberonde och den mycket inspirerande och kloka My Westerdahl (@lchfingenjoren) blir intervjuad. För mej ger det så mycket att få göra andra berätta om sitt beroende. Mycket igenkänning och nya insikter. 

Jag har funderat mycket kring varför jag fick ett återfall i december efter 11 månaders abstinens. Jag va ju så stabil. Vad hände? Varför?

Kan det verkligen bero bara på graviditeten? Eller blev julen med alla sina frestelser för svår att hantera? 

I podden pratade de just om återfall, om att se signalerna innan man faller. För inte går det från total abstinens till återfall på en dag. De nämnde att den utlösande faktorn, det som får en att börja ta de där små, små stegen mot återfall nästan alltid är stress. Jag började fundera på hur min situation såg ut i december…

Jag hade nyligen fått reda på att vi väntar barn. Med det följde illamående och depression. Mitt i det blev min brukare sjuk och gick bort. Jag blev arbetslös. Ekonomisk oro. Gravid och arbetslös är ju inte så lyckat. 

Helt plötsligt blir det väldigt tydligt varför jag fick ett återfall. En massa stress på en och samma gång. 

Det är ju inte alltid lätt att förutse när stressperioder kommer men jag inser att jag måste va på tå när bäbisen har fötts. Jag upplevde väldigt mycket stress när Vincent fötts och jag kan nog räkna med att det blir likadant denna gången. 

I better be prepared! 

Ps. Ta och lyssna på avsnittet om ni vill lära er mer om Sockerberoende, eller beroende över lag. 😊 

Graviditetstatus och Sockerfri. 

Hämtade hem denna glada kille från förskolan idag. Ville bestämt stanna kvar en liten stund och leka innan vi gick hem. 

Helgen passerade i ett nafs, som vanligt! Vi fixade en del i trädgården, jag hade körlektion, vi grillade gott och tog det lugnt där emellan. Lite av varje med andra ord! 

Vincent tittar på maskar som kröp i rabatten. Otroligt spännande om man är snart 3 år! 😉
Jag börjar känna ett behov av att boa, rensa bland våra grejer och fixa det ena och andra. Min rörlighet börjar bli försämrad och jag får inte gjort allt jag skulle vilja. Men några småsaker varje vecka så blir det en del gjort i alla fall. 😊 Har kommit på att vi behöver göra plats för bäbisens kläder så helgens projekt blir att rensa i garderoben. 

På tal om rörlighet…och graviditet. Imorgon börjar vecka 28. Det går framåt och även om Juli fortfarande känns avlägset så går tiden ändå ganska snabbt. Jag har börjat bli lite mer trött igen efter några veckorna då jag känt mej oförskämt pigg. Foglossningarna gör sej påmind men upplever ändå att det inte är lika illa som när jag va gravid med Vincent. Om en knapp månad åker jag till Paris med min kör så jag hoppas innerligt att fogarna inte försämras radikalt fram till dess. Nu är det överkomligt (i alla fall om jag har möjlighet att vila mellan varven) och jag är så tacksam att det inte är värre än det är!

Det börjar bli en rejäl kula! 😉 
Idag har jag varit sockerfri i 3 veckor. Det är det längsta jag klarat sen jag fick mitt återfall i slutet av december. Jag har gjort otaliga försök sen dess men endast klarat några dagar, upp till 1,5 vecka. Men nu så… Jag jobbar mer på att va förberedd varje dag, undviker affärer (speciellt om jag är ensam – litar inte på mej själv) och tar en dag i taget. Jag är livrädd för att slappna av och känna att ”detta fixar jag”. Den känslan är farlig för då tror jag att jag är safe. Jag blir aldrig safe. Måste alltid va förberedd. 

Jag kommer inte göra sockerbelastningen på mödravården. Att dricka socker känns onödigt… Min barnmorska är världens bästa och har full förståelse för min situation. Men nästa gång jag ska träffa henne ska jag va fastande och ta ett blodprov för att kolla blodsockernivån. Hon berättar senast vi träffades att de kommer sluta med sockerbelastning. Istället kommer de ta ett blodprov på alla men bara de som hamnar i riskzonen får göra sockerbelastningen. Bra tycker jag! 

Nä, nu ska jag avsluta och ta hand om köket innan det är dax att sätta igång med middagen. Ha en skön kväll! 😊 

Bacon- och grönsaksgratäng. 

Häromkvällen stod det baconröra på menyn men jag var absolut inte sugen på det istället gjorde jag en gratäng med bacon, blomkål och broccoli. Här har ni receptet! 😊

Ingredienser:

  • 2 paket bacon
  • Broccoli
  • Blomkål
  • 1 gul lök
  • 1 burk krossade tomater
  • Grädde
  • Creme fraiche
  • Kryddor
  • Riven ost

Förkoka blomkålen och broccolin i några minuter. Lägg sen i en ugnsform. 

Hacka löken och strö ovanpå. 

Klipp baconen i mindre bitar och fördela i formen. 

Blanda krossade tomater, grädde och creme fraiche med kryddor (jag hade bland annat timjan i och det blev väldigt gott!). Häll i formen och tillsist strö på den rivna osten. 

In i ugnen på 225 grader tills osten fått fin färg. 

Gratängen blev något rinnig. Det kan avhjälpas med att blanda i färskost i såsen. Den gör att såsen tjocknar något. Jag hade tyvärr ingen färskost hemma men nästa gång… 

Hoppas det ska smaka! 😊

Önskar er också en härlig fredagskväll! Skönt med en hel helg som ligger framför! 

Att synka vilja och handling. 

Jag vill blogga! På allvar. Jag vill. Det kanske inte märks för inläggen lyser med sin frånvaro men ni skulle bara veta hur ofta jag tänker på bloggen, på olika inlägg, på att skriva om viktigt och oviktigt. 

Jag har egentligen världens chans att lägga lite mer tid på det nu – arbetslös som jag är. Jag har ju varit i denna sittsen flera gånger förut att jag lovar ”dyrt och heligt” att skriva fler inlägg. Och sen går det en tid och plötsligt går det återigen veckor emellan inläggen. 

Jag tänker därför inte lova något men min intention är att blogga oftare. Inläggen om mitt sockerberoende kommer att blandas upp med fler recept och fler inlägg om vårt familjeliv. 

Jag satt idag och bläddrade bak i arkivet, si så där 3 år tillbaka. Oj, så flitig jag va! Och oj så roligt det är att minnas tillbaks och läsa om vad jag gjorde då. Om så ingen skulle läsa mina inlägg så skapar jag i alla fall en fantastisk ”minnesbok” för mej själv. 🙂

Nehe…dax att hämta tvätten och sen vila en stund på soffan innan jag ska hämta hem min lille busunge från förskolan! 

Det börjar bli vår. 

Utanför vårt lilla radhus! Vincent har hittat en mycket intressant sten/pinne/löv/annat skräp på marken som måste undersökas… 😉 

30:e mars. Snart april. Våren närmar sej på allvar. I helgen var vi i Stockholm och vi hade hela 18 grader en av dagarna. Så härligt! 

Graviditeten fortlöper som den ska. Depressionen håller sej borta med hjälp av medicin och inget illamående. Däremot tycker jag att jag är lite mer trött igen och nu har även foglossningarna kommit igång för fullt. 

[Edit] Detta inlägg blev aldrig färdigskrivet och publicerat. Postar det nu istället, si så där 3 veckor senare. Men nytt inlägg kommer inom kort. 😊