Förra fredagen firade Familjecentralen Hagapunkten i Åstorp 20 år med pompa och ståt! Vi va där för att fira och hamnade visst i Lokaltidningen! 🙂 Tydligen är detta en av de första familjecentralerna i landet.

Det bjöds på bubbel, tårta och snacks. Sångstunden för barnen va väldigt uppskattad. Tigern va lika delar spännande och läskig (enligt Vincent). Ett lyckat firande med massor av besökare! Är så glad att vi har hittat dit och funnit vår plats där. Förskolepedagogen som jobbar där är en stor favorit hos barnen och mycket trevlig!

Vincent är väldigt framåt och deltar mer än gärna i aktiviteter. Så även i fredags. Han stod längst fram och dansade loss, helt omedveten om den uppmärksamhet han fick. Han är min förebild! Funderar inte på vad andra tänker om honom, har ofta väldigt höga tankar om sej själv och om han är osäker på om han klarar av att göra något säger han ”jag gör mitt bästa!”. Så klok utan att veta om det.

Till Vincents lycka kom pappa också dit när han slutat jobba. De ser dock inte så glada ut på bilden men de va glada, jag lovar! 🙂

Annonser

I ❤️ Newbie!

Man behöver inte träffa mina barn så många gånger för att upptäcka att deras mamma är lite smått tokig i Newbiekläder! Jag hade lätt kunnat klä dem i endast Newbie, dag som natt. I alla fall den lille! På Väla, shoppingcenter utanför Helsingborg, finns det en Newbie Store (bilden ovanför) men kläderna säljs också på Kappahl. Det finns flera ”Newbie Sälj- och Köpgrupper” på Facebook och där kan man verkligen fynda. Folk säljer knappt använda kläder för en billig slant. Där letar jag ofta efter kläder till barnen. Känns bra att köpa second hand också!

Jag älskar de blå och grå tonerna som finns på många plagg. Just blått, grått och vitt är mina favoritfärger på pojkarna. Jag sörjer lite emellanåt att vi inte fick en flicka (förstå mej rätt – jag är så tacksam för våra två pojkar!) och tramsigt nog är just kläderna en av anledningarna. Men att det då finns otroligt fina pojkkläder hos Newbie väger upp! 😉

Behov av extra närhet.

Viggo är lite orolig ikväll. Magknip (tror vi) och förkylning leder till att han helst vill va i mammas eller pappas famn och sova. Men nu gick det okej att komma till ro. Äntligen! Att hålla i mammas finger hjälpte tydligen!

De är ju så söta ihop så jag dör!! Vincent hjälper Viggo med prasselboken. ”Läser” för honom och visar bilderna. Hur gulligt?!

Mina älskade pojkar! 💙

Dagens selfie.

[Detta inlägg postade jag på instagram igår. Ni hittar mej på @rebeckaslchfmat.]

I hela mitt liv har jag velat bli smal. Eller smalare, för när jag ser tillbaka så har jag inte alltid varit tjock. Men jag har känt mej tjock. Jag har kämpat med en skev självbild och dålig självkänsla. ”Bara jag blir smal då kommer allt lösa sej.” Så många gånger jag tänkt den tanken.

Jag har i vuxen ålder vägt mellan ca 70 och dryga 100 kilo. Jag har inte varit nöjd med min kroppsform vad än vågen visat. De senaste åren har jag inte mått så dåligt över min kropp men att gå ner i vikt har varit det stora målet. Jag har väl slutar tänka …”då blir allt bra!” men det har ändå varit stort fokus på ”då”. Sen…i framtiden…när jag är i mål. Då ska nått hända med mej. Jag kommer må bra. Jag kommer kunna bli framgångsrik om jag så önskar. Jag kommer alltid vad sprudlande, inspirerande och alla kommer vilja hänga med mej. Haha! Ja, ni hör! Inte så realistiskt.

Så här sitter jag nu och inser att gå ner i vikt inte kommer va lösningen på mina problem. Jag kommer inte bli en annan människa. Dessutom kommer jag aldrig bli nöjd. Det kommer förmodligen alltid finnas saker med min kropp som jag önskar såg annorlunda ut. Att vara smal har inget egenvärde. Jag har på riktigt tänkt det. Men det är ju som att säga att en människa med bruna ögon har större värde än en som har blå. Att den brunögda är lyckligare, mer framgångsrik, mer eftertraktad, mer attraktiv osv.

Dessa tankar fick mej att inse att jag måste göra något åt min syn på min kropp. Jag måste börja omfamna alla mina kurvor, tänka snälla tankar om mitt utseende och jobba på att förstå att livet kan bli bra här och nu. Jag måste inte bli smal först. (Nej, jag har inte en massa problem men tankesättet finns i mej.)

Så därför, med en viss vånda, kommer jag börja lägga ut ”dagens selfie” och göra det varje dag i en månad. Med start nu.

Varför? För att jobba med positiva tankar om min kropp. För att inse att jag är värd att synas även om jag inte är smal. För att pränta in i mej att det inte bara är smala människor som får ”äga” flödet. För att jag vill bidra till den smygande förändring som jag ser mer och mer – att det är okej att se ut som man vill, idealet ”smal=snygg” kommer förhoppningsvis suddas ut mer och mer.

Jaha, tänker kanske du, kommer du sluta att försöka gå ner i vikt nu?

Nej, men jag vill att mina anledningar ska ändras. Jag vill och behöver gå ner i vikt för att kroppen ska må bra, för att inte ryggen ska värka och för att jag ska orka hoppa upp och ner från golvet när jag leker med barnen. Inte gå ner i vikt för att bli snygg och äntligen få ett värde.

Min kropp duger som den är.

Jag är värdefull trots övervikt.

Och du…det gäller dej också! ❤️

Guldstunder.

Det blir en hel del bråk med vår 3-åring. Det trotsas, gränser prövas och utbrotten kommer ofta. Mitt och Andreas tålamod testas dagligen. Ibland känns det som att vi jämt är ovänner. Med Vincent alltså. Det är inte alls kul.

Därför är stunder som är lugna, fyllda med skratt och lek, stunder då vi är sams, stunder utan skrik och bråk så underbara och välgörande. Förmodligen lika mycket för honom som för mej.

Han är ju helt fantastisk, vår älskling, men den lilla kroppen innehåller så mycket känslor så ibland tror jag han kommer explodera. ❤️

#tbt

Han är fortfarande inte fullärd på att äta utan att kladda, vår kära Vincent, men det har ändå skett en väldigt stor förbättring på 2 år.

Usch! Tyckte verkligen inte om allt det där kladdandet och när varje måltid behövde avslutas med en dusch och sanering av stol, bord och golv.

Och med viss skräck inser jag att vi måste igenom det en gång till när Viggo börjar äta själv. Kanske ska ta och amma tills han är 2-3 år… 😉