Bollträning. 

Första träningspasset med boll för Vincent idag! 😉 Well…vi va och tittade på volleyboll i Helsingborgs Arena och efter matchen lekte Vincent på golvet. Och kröp lite också. Han kryper mer och mer för var dag. Spännande! 

Nu är vi på väg hem till mina föräldrar. Mamma fyller år idag och min systerdotter om nån vecka så ikväll firar vi en 2-åring och en 67-åring! 🙂

Ljusare tider i antågande. 

Våren är snart här. På söndag är det mars. Dagarna blir längre och ljusare. Vi behöver sol och ljus!

Även livet tycks gå mot vår, ljusare dagar och gladare miner! Efterlängtat! 

Så snart Vincents operation va över har jag känt ”nu kan det bara bli bättre”! Dock har det varit mycket mer än bara V:s op som gjort att de senaste månaderna har varit tuffa. Men nu tror och hoppas jag att vi är igenom. Det är bara min inre stress som ska nå normala  nivåer, så blir allt bra! 😉 

Vincent x3. 

Vincent har upptäckt spegeln! Väldigt spännande att titta på sej själv och prata med sin spegelbild. Väldigt sött när han gör det! 🙂 

Vincent va med och hejade på Johan Olsson idag när han tog VM-guld! Han va inte så koncentrerad på loppet hela tiden, inte som när det är reklam på tv. Då sitter han som ett ljus! 

Gott med blåbärssmoothie! Och kladdigt blir det. 

Nu har nog det mesta av svullnaden på huvudet lagt sej och man kan se hur hans nya pannform kommer bli. Lite konstigt att han helt plötsligt ser så annorlunda ut, men samtidigt kan jag inte riktigt minnas hur han såg ut innan operationen. Söt är han fortfarande i alla fall! 🙂 

Nu kan vi börja leva igen.

IMG_0139

IMG_0138
Små gossiga fötter som sticker ut mellan spjälorna! 🙂

Det är nu en dryg vecka sen vi kom hem från Göteborg och äntligen kan vi börja funka som normalt igen. Dom rekommenderade att vi skulle stanna hemma den första veckan för att undvika förkylningar. Nu har det gått en vecka och vi är på väg till Öppna Förskolan. Har bara varit där en gång (eller två?) sen jul. Förkylningar och Andreas problem med ögonen har gjort att vi inte haft möjlighet.

Så äntligen kan vi börjar fungera normalt igen! Och snart börjar nya äventyr – jag ska börja jobba och Andreas ska va pappaledig de dagar jag jobbar.

För övrigt tycker vi att Vincent blir mer och mer sej själv igen. Han äter lite sämre och sover lite sämre men för övrigt tycker vi nog att han är som vanligt. Svullnaden på huvud och ansikte försvinner mer och mer och snart kan vi se hur han kommer se ut. Vi ser ju att hans utseende är förändrat men man glömmer snabbt hur han såg ut innan. Ska bli spännande att se om några veckor när allt är ”klart”!

Ha en fin måndag!

Utskrivna och påväg hem.

IMG_0023

Nu är vi på väg hem från sjukhuset. Ska bli så otroligt skönt att få komma hem. Hem till ett hem, till vårt hem.
Sjukhusmiljön blir man snabbt ganska trött på. Igår fick vi byta avdelning också (pga att vissa avdelningar slås ihop under helgerna) och det gjorde inte saken bättre.
Så hemmet är efterlängtat!

IMG_0019
Vincents Björne, som mormor har virkat (?) till honom, har följt med honom hela resan. Till sjukhuset, till narkosen, intensiven och på avdelningen!

IMG_0020
På varje ställe han varit har han fått ett gosedjur, t om två från avdelningen. Har man två favoritsjuksköterskor blir det så! 🙂 Till sist va sängen i alla fall full!

IMG_0021
Vår lilla alien! 😉 ❤

På bättringsvägen.

Sakta men säkert blir vår älskling och kämpe bättre och bättre! Det går inte att med ord beskriva hur skönt det är att vi nu börjar känna igen vår son igen. Han visar små små glimtar av sej själv, ler lite ibland, visar att han lyssnar på oss och tycker om att vi tex sjunger för honom.
I eftermiddags kunde han öppna ögonen till en liten liten springa. Då vände han ansiktet mot oss och log. Då brast det för mej och tårarna rann! Glädjetårar. Äntligen!

Allt går enligt planen. Hans återhämtning är normal. Han har ont ibland men visar det med största möjliga tydlighet (skrik!) och då får han smärtstillande. Morfinet är ju fantastiskt och verkar på nån minut. Väldigt skönt för oss som lider när han har ont.

Vi är väldigt trötta men inte helt lätt att slappna av heller. Dygnet på intensiven va långt, jobbigt och tråkigt. Vilken befrielse att få komma upp på avdelningen igen (igår eftermiddag).
All personal vi möter är väldigt trevlig och dom bryr sej verkligen om vår älskling. Värmer att se!

Andreas har just gått till anhörigboendet för att sova och jag ska göra detsamma. Tänkte bara lämna en liten uppdatering här! 🙂

Gonatt!

IMG_9995

IMG_9994
Till Vincents stora glädje tog dom bort bandaget i förmiddags. Inte kul när dom gjorde det men skönt att slippa ha det. Nu har han bara kompressorer på ögonen från och till, för att få ner svullnaden så han kan se igen.

IMG_9996
Ögonen är inte bara svullna utan det ser ut som att han har två rejäla blåtiror. Eller att han lekt med mina ögonskuggor… 😉
Sötnosen!

Då är vi på väg.

IMG_9935

IMG_9934
Vi fick väcka honom imorse, lilla hjärtegullet. Inte van vid att behöva gå upp så tidigt. Brås på sina föräldrar… 😉

Jaha…
Låt äventyret börja.
Har fjärilar i magen med stora vingar. Det kniper om hjärtat.
Nu finns det ingen återvändo.
Bara att dyka in med huvudet före, inte glömma att andas då och då och be om det bästa.

Idag väntar inskrivning på avdelningen. Vi ska träffa doktorn och narkosläkaren, Vincent ska bli fotograferad och röntgad (måste ligga still…hur ska det gå???) och vi ska få all information vi behöver inför morgondagen.
Vi ska även checka in på anhörigboendet.

Svårt att veta vad man ska förbereda sej på. Kommer det bli en stressig dag, eller mycket väntan? Vi får försöka va nollställda och ta dagen som den blir. Vad annat kan man göra?

Måndagen den nionde februari. Har väntat på dagen så att vi kan få det här överstökat. Har våndats inför dagen. Vill gärna stryka hela denna veckan och hoppa till nästa måndag.

Förresten – GRATTIS på födelsedagen, lillsyrran! 🙂

Morgonbus i sängen.

IMG_0538

IMG_0539
Lillen busar gärna runder i vår säng på morgonen! Vi brukar lyfta över honom till vår säng när han vaknar och sen ligger han och sparkar, nyps, river och slåss tills vi också vaknar. Han är en riktigt liten sadist… 😉

Måndag, ny vecka och FEBRUARI!
Denna veckan blir det mycket fokus och förberedelser för nästa vecka. Ja, nu är det bara en vecka kvar tills vi åker till Göteborg. Nästa tisdag ska lillen opereras och dagen innan är det inskrivning, möte med doktorer, röntgen mm. Så nu måste packningen tänkas igenom, matlådor förberedas och diverse samtal ringas. Vi har att göra, med andra ord.
Men jag försöker behålla lugnet som infann sej i helgen. Jag stressar ofta lite mer än jag behöver. Och även om jag sitter ner och inte gör nått alls kan den inre stressen finnas kvar. Inte så sunt och nått jag känner att jag måste få bukt med. Just den inre stressen har jag känt av nästan konstant sen lillen föddes. Det går inte att slappna av helt för en sekund, men jag måste lära mej det. Funkar inte i längden att hela tiden känna stress.

Nehe…nu ska jag inventera lillens garderob. Kanske måste vi köpa lite mer kläder åt honom. Han växer ju ur allt så snabbt!

Vackra Vintervärld!

Nu sitter vi i bilen på väg hem. Har haft en riktigt skön helg. Det är få ställe som jag känner mej så avslappnad på som hos mina föräldrar. Knappt ens hemma…eller jo, men där finns alltid så mycket som behöver göras och fixas så jag stressar inte ner som hos mamma & pappa.
Men det ska så klart ändå bli skönt att komma hem. Hem till Sixten. Och till den egna sängen! 🙂

Det har fallit massa snö i natt och under dagen. Så vackert det blir! Men jag tror ju inte det är nån snö när vi kommer fram till stan. Där är nästan aldrig nån snö.

Tog oss ut på en promenad i eftermiddags och det blev ett riktigt träningspass. Väldigt svårt att köra barnvagnen i all snö. Blötsnö är det också så det fastnade på hjulen så det tog tvärstopp. Men ändå mysigt att komma ut i snön och kul att introducera snö för Vincent! Han va inte så imponerad…i alla fall inte när det snöade in på honom i vagnen. 😉

IMG_9814

IMG_9813
Perfekt snö för snöbollar!

IMG_9815

IMG_9817

IMG_9816