Avslappnat ätande?

Jag tycker om mat. Jag tycker om att äta mat. Jag äter gärna lite mat även när jag inte behöver, alltså när jag inte är hungrig. Att småäta är ”my thing”.

Skulle jag ”släppa mitt ätande fritt”, if you know what I mean, skulle jag göra just det jag beskrev ovan – äta ofta! Där jag befinner mej nu är jag oftare sugen på att äta NÅGOT, än att äta just sött. Jag får kämpa mer med att hålla mej till 2-3 måltider om dagen och inget däremellan (mer än te och kaffe) än vad jag får kämpa med att inte äta socker.

Detta är nog anledningen till att jag min viktnedgång har stått still sen i mitten av juni. Jag äter inte fel utan jag äter för mycket. För ofta framförallt. Mer än vad jag behöver.

En vän till mej beskrev sej själv och sa: ”Nej, jag är inte beroende av socker, däremot tuggberoende”.

Jag kan känna igen det där. Jag vill ha nått att stoppa i munnen. När jag åt socker va det första valet, men nu när jag inte gör det finns ändå ”behovet” kvar. Jag vill ha nått att tugg på.

Det är som en hobby, nått att fördriva tiden med. Äta. Tugga. Ett tecken på rastlöshet, uttråkning.

Min dröm är att få ett så avslappnat förhållningssätt till mat och ätande att det är totalt oladdat. Jag hoppas på att inte behöva kämpa, bara vara. Kanske när jag nått mitt viktmål; då behöver jag ju inte längre äta för viktnedgång utan istället för att va viktstabil. Men jag börjar ändå tvivla på om jag kommer nå dit. Kan jag, som tycker mat är fantastiskt, komma dit där jag kan äta ”utan att tänka”?

I min utopi om avslappnat ätande ser jag framför mej att jag kan äta vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Jag är övertygad om att det skulle leda till kolhydrater i mängder, socker och sött på höjden och tvären, mycket mat, mellanmål och småätande mest hela tiden.

Och det vill jag verkligen inte tillbaka till. Då kommer jag må som jag gjorde förut och det kommer bara bli värre och värre.

Nej, jag får nog inse att maten alltid kommer va en kamp för mej. Jag kommer inte kunna nå ett totalt avslappnat förhållningssätt. Förhoppningsvis mer avslappnat än nu, men släppa alla gränser? Nej.


 

Fööör gott. 

Igår, på jobbet, lagade vi mat. En korvgryta med grönsaker, grädde och krossade tomater med smak av basilika. När grytan stod och puttrade på spisen skulle jag smaka av och se om det behövdes kryddas något mer. En liten sked med sås stoppades in i munnen. Mmm! Oj, så gott! Måste nog ta en sked till, tänkte jag. Och en till. Mmm! 

Jag hann tänka ”lite fööör gott” innan det slog mej… Vad innehåller de krossade tomaterna? Japp! Som jag just insett – SOCKER


Jag har kommit på att när något är vääääldigt gott, så där så att man vill bara ha mer och mer kan jag utgå ifrån att det innehåller socker och att jag genast ska sluta att äta. 

Är imponerad över mina smaklökar! 😊

Pannkakor.

Har provat några olika recept på lchf-pannkakor innan jag hittade detta recept som jag tycker blir allra bäst! Receptet har jag hittat hos 56kilo.se. Där kan du hitta många bra recept! En ständig källa till inspiration! 

Ingridienser för ca 6 pannkakor:

2 dl grädde

1 dl vatten

4 ägg

1 msk fiberhusk

1 tsk bakpulver

2 nypor salt

0,5 tsk vaniljpulver

Vispa äggen pösigt och ha sen i övriga ingridienser och vispa igen. Låt smeten stå och vila i ca 5 min. Stek sen i smör eller smakfritt kokosfett på medlevärme.

Jag äter antingen mina pannkakor som ovan, med vispad grädde och frysta hallon som jag micrat och mosat så de blir som en sylt. Eller som nedan med smör blandat med kanel. De är också jättegoda att äta kalla och utan någonting till.

Provocerad.

Igår såg jag att en privat klinik som utför gastric bypass operationer hade gillat många av mina bilder på Instagram och även börjat följa mej. Jag blev väldigt provocerad och irriterad av detta.

Jag utgår ifrån att anledning till att de gillade mina bilder och började följa mej är för att få fler kunder. Well, jag tänker inte skriva namnet på kliniken för jag vill inte ge dom någon reklam. Jag hoppas att dom inte få fler kunder alls.

Jag har vänner och bekanta som genomgått magsäcksoperationer och jag respekterar deras beslut fullt ut. Men om någon funderar på att göra operationen och frågar mej om råd skulle jag säga: gör det inte! Så som jag ser det är det att stympa ett friskt organ. Det är inte tarmen som är sjuk på en överviktig människa. En operation tar inte bort problemet, bara symtomen på problemet.

En hel och frisk tarm är nödvändig för att vi ska ha ett bra näringsupptag. Därför drabbas tyvärr många magsäcksopererade av näringsbrister. Och även av andra följdsjukdomar som t ex depression och alkoholism.

Det är svårt att inte låta bli att undra om kliniken  hoppas att jag ska göra operationen eftersom de började följa mej. De skriver på sin instagram att dom inte har en ”skarp bmi-gräns”. Kanske mina 15 kilos övervikt räcker för dom?

Tack för erbjudandet men NO, THANK YOU! Jag väger hellre 15 kilo för mycket resten av mitt liv men har kvar min hela och friska tarm/magsäck!

 

 

 

Balans. 

Att ha balans i livet är viktigt kan nog alla hålla med om. Balans mellan socialt umgänge, ensamtid, vila, aktivitet mm. 

Sen jag slutade med socker upplever jag att det är än mer viktigt för att jag ska kunna hålla mej sockerfri. När jag just blivit sockerfri läste jag att vad man äter är bara 10% av ”receptet” för att hålla dej sockerfri. Jag tyckte det lät lite märkligt men jag förstår det mer och mer. 

Som exempel:

– att känna gemenskap med andra sockerberoende 

– att ägna sej åt aktiviteter man finner roliga…

– att träna…

– att vila…

– att läsa på och få mer kunskap om sitt beroende…

– att krama på de man håller kär…

…gör att chanserna att hålla sej abstinent ökar.

Jag behöver mycket vila för är jag trött blir jag lätt sötsugen. Men är jag uttråkad och rastlös blir jag också sötsugen. Balans. 

När jag umgås med mina vänner får jag väldigt mycket energi och blir lycklig ända in i själen. Men vid dessa tillfällen utsätts jag också ofta för ”möten” med min drog. Jag ser andra äta sådant jag inte  kan äta. Jag behöver pauser hemma, ensam och med familjen, för återhämtning efter dessa ”möten”. Balans. 


Min älskade Vincent! Som ger mej så mycket energi men också dränerar mej på tålamod och …ja, energi. Kärleken däremot, den blir aldrig mindre. Bara större! ❤ 


Ostplättar.

Minst en gång i veckan gör jag en plåt med ostplättar. De är goda och väldigt användbara! Så klart kan man använda dem som bröd, alltså ha olika pålägg på, men de funkar också fint som hamburgerbröd eller minipizzor/varma mackor. De är också väldigt smidiga att ha med i väskan för att ta till när hungern slår på.

OBS! Förvänta dej inte att de ska smaka som bröd för det gör de inte. 🙂

Jag varierar mellan två olika recept. Ett som tar lite längre tid att göra men de är också något godare. Det andra använder jag om tiden är knapp och jag snabbt behöver ha ostplättarna färdiga. 

Det första receptet (det som tar lite längre tid) har jag hittat hos Tjockkocken men grundreceptet kommer nog ifrån Maja (@majaslchf på instagram).

Ingredienser:

3 ägg

2-3 msk philadelphiaost

3-4 dl riven ost

1,5 tsk bakpulver

1-1,5 msk fiberhusk

2 msk linfrö

Sesamfrön att toppa med.

Vispa äggen fluffigt med elvisp ett par minuter. Blanda i fiberhusk, philadelphiaosten, bakpulver och linfrön. Vispa igen så allt blandas väl. Blanda tillsist i den rivna osten. Klicka ut på bakplåtspapper till ca 8 plättar. Toppa med sesamfrön. Grädda på 200 grader i 12-13 minuter.

Jag har provat att ta 1,5 msk linfrö och 1,5 msk solroskärnor i smeten och det blir ännu godare än bara linfrö!

Det något enklare och snabbare receptet vet jag inte vem som ligger bakom, tyvärr.

Ingredienser:

2 ägg

2 dl riven ost

2 msk majonäs

2 tsk fiberhusk

Blanda väl och klicka ut till 4 plättar på bakplåtspapper. Grädda på 250 grader i 7-10 min.

Vill man kan man ha i 2 msk linfrö i smeten. Blir gott! 

Lycka till! 

LCHF-recept.


När jag planerar middagar till oss tänker jag oftast i 3 steg:

  • Protein. Kött/fisk/fågel. Vad ska vi äta idag? Okej, kyckling. Hur ska jag tillaga den? Steka.
  • Grönsaker. Vad passar till stekt kyckling? En matig sallad med ruccola, rödlök, gurka, tomat, rå blomkål och fetaost.
  • Fett. Vad är gott till kyckling och sallad? Aioli. 

Done. I den måltiden har du allt du behöver och jag kan lova att man håller sej mätt mycket längre på den maten än om du adderar större mängd kolhydrater och drar ner på mängden fett (som vi ”ska göra” enligt kostråd från myndigheterna).

Det är inte krångligare än så här med lchf-kost. Jag tror att många som funderar på att dra ner på pasta, potatis, ris, bröd osv, kan tycka det kännas väldigt komplicerat. Vad ska man äta nu, liksom?? Receptböcker och matbloggar i all ära, men man klarar sej bra utan. Med det sagt – jag söker ofta inspiration i både böcker och på nätet. Och har man just börjat äta lchf-kost kan det va väldigt bra med både recept och uppslag på olika måltider. 

Sen finns det vissa maträtter som är svårare att laga utan recept, som t ex pizza, pannkakor och bröd. Det är dessa recept jag tänker jag ska dela med mej av här på bloggen. Jag är ingen receptkreatör så jag kommer tydligt hänvisa till var jag har hittat receptet. Ära den som äras bör! 🙂

Jag har förberett ett inlägg som publiceras i eftermiddag. Det kommer innehålla det recept jag använder allra mest. Varje vecka. Stay tuned! 

En kronisk hjärnsjukdom.

Inte så sällan hör jag människor i min omgivning säga att de är beroende av än det ena, än det andra. Allt ifrån makeup-produkter de anser de inte kan leva utan, till Netflix, kaffe, mobilen och behovet av att kolla de senaste sportresultaten.

När jag i något sammanhang berättar att jag är sockerberoende (eller sockermissbrukare) händer det ganska ofta att någon i sällskapet också utbrister ”Det är jag med!” Eller ”Ja, det va jag också tidigare”.

Min första tanke brukar då va ”Njae, det tror jag nog inte”… Kanske ofint av mej att tänka det men jag har upptäckt att många säger att de är sockerberoende fast att de egentligen inte är det. Det jag tror de menar (vilket också framkommer när man börjar samtala mer om vad sockerberoende egentligen är) är att de äter för mycket socker och har ett stort sötsug. Och det som säger att de tidigare va sockerberoende men inte längre är, kan jag säga rakt av att det aldrig rört sej om sockerberoende för dem. En gång beroende, alltid beroende.

Sockerberoende är en hjärnsjukdom. Att leva med en sjukdomen ger en vardag som kantas av kontrollförlust, lögner, smygande och en ”kidnappad hjärna”. Mycket tid går åt till att fundera på när man ska få äta sin drog igen. Man planerar livet efter drogen. Man vill inte att andra ska få reda på hur ofta man faktiskt äter godis eller vilken favoritdrogen  är. Man blir aldrig fri från ett beroende. Det är en kronisk sjukdom. Man kan dock lära sej att leva i tillfrisknande. Ett abstinent liv. Precis som en alkoholist kan va nykter, men han kommer alltid va alkoholist även om det är 20 år sen han drack.

Jag va inte alls medveten om hur stora mina problem var innan min bror tog upp ämnet. Inte fattade jag då heller, efter ett samtal om sockerberoende, men en process startade i mej. Egentligen först efter jag slutade med socker har jag insett hur styrd jag var av socker. Jag kan minnas att jag har tänkt saker som jag inte va medveten om att jag tänkte när jag tänkte det…haha! Komplicerat. Men som exempel: jag kan minnas att jag föredrog större sociala sammankomster. Då va inte risken lika stor att någon skulle lägga märke till att min hand typ bodde i godisskålen. Och ingen skulle märka att jag tryckte i mej 3 kakor när ingen såg mej. Då insåg jag inte det sjuka i den tanken utan det har slagit mej nu när jag blivit sockerfri.

För att återgå till där jag började. Vi använder ordet ’beroende’ i sammanhang där det egentligen inte hör hemma. Troligen på grund av okunskap. 

Jag har inte tidigare reflekterat så mycket över detta men sedan jag upptäckt och accepterat mitt beroende blir jag emellanåt frustrerad över hur det pratas om beroende, hur det pratats om människor med beroende, att sockerberoende inte är en sjukdom inom svensk sjukvård, för att nämna några av mina frustrationer.

Min lilla blogg når inte ut till så många men jag önskar den kanske kan få va en ögonöppnare för någon. Att kunskapen om beroende i allmänhet och sockerberoende i synnerhet, ska bli större. Japp, det är min önskan. 

8 månader sockerfri!

Igår va det 8 månader sen jag slutade äta socker, sötningsmedel, pasta, mjöl, ris, bröd och allt annat som omvandlas till socker i kroppen. 

På Instragram la jag upp detta inlägget:

”På dagen 5 år mellan bilderna. Augusti -11 började jag med lchf-kost. Jag vägde 101 kg som mest, den sommaren. Sommaren vi gifte oss. Under hösten gick jag ner ca 10 kg, blev av med nästan all ryggvärk och mådde bättre än på länge. Där och då började en lång resa. En resa med många lärdomar, mycket kunskap om min kropp och hur olika sorters mat påverkar den. En resa med många upp- och nergångar. Avsteg, planerade och oplanerade. En graviditet som förändrade sååå mycket. Ett sockerberoende som har växt fram under dessa åren (hur konstigt det än låter…). Grunden till den lade jag dock långt tidigare och under betydligt längre tid. 

Senaste veckorna har nya insikter gjorts. Jag kommer aldrig bli klar. Jag kommer alltid få kämpa, mer eller mindre. Jag kommer aldrig bli frisk, däremot kan jag leva i tillfrisknande. När man jämför bilderna ser man skillnaden. -20 kg. Men den största skillnaden har skett i mitt huvud, inuti mej, tankemönster som brutits ner, självförtroende och självkänsla som har byggts upp. Jag är mer hel nu än då. Inte pga viktnedgången utan för att jag slipper ryggvärk, nedstämdhet, den där gråa dimman, de värsta humörsvängningarna och det fysiska sötsuget. Viktnedgången är inte grädden på moset. Det är hallonen på grädden på moset. Förstå mej rätt – jag ser fram emot att gå ner mer i vikt men ännu mer ser jag fram emot att må bättre. Både psykiskt och fysiskt. 

För mej blir det tydligt hur långt jag kommit på min resa när jag inser att jag slutat jaga viktnedgång och istället jobbar för att må så bra som möjligt. Jag som velat gå ner i vikt och bli smal hela mitt liv. Jag som bad till Gud om ett mirakel många kvällar när jag va typ 13: ”Gode Gud, låt mej vakna smal imorgon!”. Det är som att en polett trillat ner – Det är inte viktigt att va smal. Det är viktigt att må bra!

Följ mej gärna på instagram: @rebeckaslchfmat